HelloMaria

Vaknade upp utan syn, de va läskigt. Antagligen fel på bihålorna, men jag är inte ens förvånad.
Jag menar, varför inte? Allt annat är så inflammerat här i livet. Så varför inte min syn med?
Alla är bara sjuka, mer eller mindre. Vissa visar det mycket, andra lite. Vissa visar bara när dom tror att ingen hör, när dom tror att ingen ser. Men dom har fel, folk hör alltid. Dom tror att man sover i sin säng, när man egentligen ligger i sin säng och lyssnar på musik. Oftatst Kent. Musik som alltid har hjälpt. På något sätt. Så man hör ändå, man förstår ändå. Alla vill vara friska, men ingen ber om hjälp.
Vintern kommer, de kommer bli en lång och kall vinter. Jag bara vet det. Antagligen ensam med.
Sen kommer nyår, vad gör man då? Åker man bort och förtränger dom senaste årens glädje vid denna tidpunkt, eller stannar man kvar och dricker bort allt som en gång fanns?
Jag gillar inte högtider, jag tycker att dom är överskattade. Den enda som jag egentligen gillar är julen, allt annat är bara crap. Julen gillar jag för att då får man chansen att göra människor lyckliga. Då kan man ge bort sånt man vill ge bort, kärlek, presenter, löften. Det sista ska man dock vara försiktig med. Man ska aldrig lova en människa världen, när man inte är ens är beredd att ge någon sig själv. Jag vill inte ge någon mig. Jag vill bara vara nu.
Jag vill inte tänka, och jag vill inte oroa mig för vad jag får och inte får göra. Jag lever för mig nu. Det borde räcka.
Spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll. Du lämnade mig ensam, och självklart blev jag rädd. Men jag är inte så rädd längre. Jag tror att allt kommer bli bra, för mig. OCh så småningom hoppas jag att allt blir bra för dig. Jag tror att det blir det. Jag vet att det blir det.
Jag hoppas att alla mår bar snart igen, de har varit ett par tunga månader nu, för alla jag känner. Vi är inte längre
dom vi brukade vara.
Men de är okej, jag tror att allt blir bra. För när snön faller så döljer den allt som varit. Allt kommer bli bra.