HelloMaria

Jag ger dig inte min morgon och inte min dag
du får nått så mycket bättre, du får hela djävla jag
Hela underbara, unika jag inte något så fjuttigt som en morgon och en dag

Och nu när jag inte har dig, så tycker jag att jag ser dig överallt,
och när blev den här stan så liten?
Och mina vänner försöker trösta..
och drar med mig på fester och presenterar mig alltid extra artigt
men jag skiter i vilket och går alltid hem först,

Och du kan inte bara ringa så här efter 5 år
och vara så underbar och tro jag ska falla
för jag vet att jag kommer falla

Jag var kär i idén om dig, långt innan vi mötts
och när jag såg dig komma i blåsten
med kläderna på sned och håret på sned, det med var jag såld

för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
för du är inte nån som man låser in och inte nån som man har

Tiden läker inga sår och det som inte dödar stärker inte heller
och så länge man landar på sina fötter klarar man sig inte
och det finns inga kläder som tål det dåliga väder du och jag haft så länge nu
och det känns som om jag har ett litet privat djävla moln över mig som följer mig
vart jag än går.
Och jag älskar dig men fan vad vi håller på

Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt
Det är så stort och sväljer mig helt jag är Gabriel i mitten av hans fall
Och jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam
Och jag känner mig bara så djävla tom ibland

Och jag vet att vi inte är dom första,
att tusen, tusen andra före oss
har känt det vi känt och gjort det vi gjort
men det känns ändå som vi är dom första
och dom vackraste nånsin och jag skiter egentligen i allt annat
men så här kan vi inte säga farväl älskling så...

Som idé var vi bra,
en vilsen hjälper en vilsen
Hur kan det bli värre än det var?
Fast inga hårda ord,
ingen ånger eller nåt sånt vi gav det allt vi kunde ge
Och älskling allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid

Du kan få mig hur lätt som helst
dölj världen från mig i dina lockar,
kryp närmre och viska jag älskar dig så

Du kan få mig hur lätt som helst
något så simpelt som att du håller mig hårt,
blås på det onda, ta bort allting svårt


Alltid är du vacker, hår och läppar och lockar och hud, som alltid doftar sommar
vårregn, äpplen eller vild kaprifol
och alltid med ett skratt som smittar av sig eller smiter ner i den
alltid så sköna sängen vi lärt oss att kalla vår
Och tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn

Flackande blick och lögner du snott
jag kan alla tecken så kom igen ge mig vad du har
vad hände vad hände vad hände vad hände med oss
jag trodde jag äntligen hittat något jag kunde behålla


Jag gjorde en sång, där jag tycker att allt passar in på oss, på dig, och kanske mest på mig.
Utan dina andetag, en sång för dig, om dig.